publicerad: 2021  
mono ingen böjning, utrum
substantiv
[mån´o] el. [må´no]
ljud­inspelning för åter­givning i en kanal dvs. utan stereoeffekt
äv. om mot­svarande ljudåtergivning
JFR stereo
belagt sedan 1950-talet; till grek. mon´os 'ensam'; jfr ur­sprung till monark, monism, munk