publicerad: 2021  
motstå motstod motstått, presens motstår
verb
mo`tstå
● äv. lös förbindelse, se stå emot inte ge vika för på­verkande kraft
någon/något motstår någon/något/att+verb
någon motstår någon
någon motstår något
någon motstår att+verb
något motstår någon
något motstår något
något motstår att+verb
de lyckades mot­stå fiendens an­fall; han kunde inte mot­stå frestelsen att ta en kaka till
○ spec. und­gå att förstöras av
kan skriften mot­stå erosionen och vätan?; bron mot­stod isens tryck
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska motestanda
motståmotstånd