publicerad: 2021  
1ström strömmen strömmar
strömm·en
substantiv
ström´
1 snabbt rinnande vatten­drag
JFR flöde
Motala ström
○ äv. snabbt rinnande del av vatten­drag eller vattensamling
strömvirvel; havsström; medström; motström; undervattensström
en stark ström går utan­för kusten; båten hade förts syd­vart av strömmen; hon försökte simma mot strömmen
○ äv. om annan (häftigt) rinnande el. flödande före­teelse
luftström
tårarna rann i strida strömmar ner­för kinderna
○ äv. bildligt om stor mängd
flyktingström; trafikström; valutaström
en strid ström av böcker från det lilla förlaget; en aldrig sinande ström av idéer
följa med strömmen göra som alla andrahon står för sina åsikter och vägrar följa med strömmen
gå mot strömmen gå sin egen vägföre­taget går mot strömmen och ny­anställer femtio personer
kär(r)ingen mot strömmen se kärring
belagt sedan 1000-talet (runsten, Attmar, Medelpad (Hellbom)); runform straumi (dat.), fornsvenska strömber, strömer; gemensamt germanskt ord, urspr. bildat till en ord­rot med bet. 'flyta'
2 förflyttning av elektroner och joner i en ledare
JFR el, elektricitet
strömavbrott; strömförande; strömförbrukning; strömstöt; batteriström; likström; starkström; svagström; växelström
elektrisk ström; slå på strömmen; bryta strömmen; frysen drar mycket ström
belagt sedan 1787
2ström strömt
adjektiv
ström´
● vanligen neutrum häftigt rinnande om vatten(drag)
det är strömt mitt ute i älven
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska strömber; till 1ström 1