SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 mutism mutismen mut·ism·en substantiv mutis´m ● psykiskt (av inre tvång) orsakad stumhet t.ex. i samband med djup depression belagt sedan 1935; av franska mutisme med samma betydelse; till lat. mu´tus 'stum' SO Alfabetisk lista mutatis mutandis adv. mutbar (muta) mutbrott (muta) mutera verb muthärva (muta) mutism subst. mutkolv subst. mutskandal (muta) mutskandal (skandal) mutta subst. 1mutter subst. Till alla ordböcker