publicerad: 2021
odal
odalen äv. odalet
odal·en, odal·et
substantiv
●
ålderdomligt
full äganderätt särsk. till jordegendom
odalbonde; odaljord
○
äv. om jordegendomen
ålderdomligt
få ett odal
belagt sedan 1000-talet (runristad berghäll, Danderyd, Uppland (Sveriges runinskrifter));
runform uþal, fornsvenska oþal 'äganderätt; odaljord'; gemensamt germanskt ord, besläktat med
adel