publicerad: 2021
oförtövad
oförtövat oförtövade
o|för·töv·ad
adjektiv
●
vanligen i adverbiell användning
som inte dröjer
JFR
omedelbar 1
han skyndade upp på sitt rum och gick oförtövat i säng (adverbial)
belagt sedan 1453 (Arboga stads tänkebok);
fornsvenska ofortövadher; efter lågtyska unvortoget med samma betydelse, till vortogen 'uppskjuta', med anslutning till
töva