publicerad: 2021
officiell
officiellt officiella
of·fici·ell
adjektiv
1
fastslagen eller skapad av (statlig) myndighet
en officiell skrivelse; officiell statistik; en officiell bekräftelse på uppgifterna kom senare; det officiella språket i den före detta kolonin är spanska
○
äv.
som utförs i (statlig) tjänst
ett officiellt besök; officiella förpliktelser
○
äv. om person som ingår i (statlig) myndighet
officiella talesmän; från officiellt håll meddelas
○
äv. om lokal för (statlig) myndighet
officiella byggnader i Stockholm
○
äv. om föremål som används av (statlig) myndighet eller dylikt
officiellt brevpapper
○
äv. allmännare
typisk för (statlig) myndighets verksamhet
JFR
formell
det krångliga, officiella språket; nyhetsurvalet var snävt, med en torr och officiell prägel
belagt sedan 1788;
av franska officiel 'stats-; ämbets-; officiell'; av lat. officia´lis 'som hör till tjänsten', till offic´ium, se ursprung till
officer
2
avsedd för offentligheten om uttalande eller dylikt
JFR
offentlig 1
den officiella historieskrivningen; officiellt är hon tjänstledig, men i verkligheten är hon entledigad (adverbial)
○
äv.
avsedd att användas av alla människor
den officiella besökstiden; den officiella ingången
○
äv. med tonvikt på auktoriteten bakom något som är avsett att gälla alla människor (inom visst område)
brukshundsklubbens officiella tävlingar; de officiella slutkurserna på börsen
○
äv. försvagat
allmän
det är numera officiellt erkänt att rökning skadar foster (adverbial)
belagt sedan 1855