publicerad: 2021  
otrogen otroget otrogna
o|­trogen
adjektiv
o`trogen
1 som bryter mot mellanmänsklig handlings­norm särsk. sexuellt
otrogen (mot någon/något)
otrogen (mot någon)
otrogen (mot något)
(någon/något) otrogen
(någon) otrogen
(något) otrogen
hon var otrogen mot sin man i flera år
någon gång i konstruktioner med direkt objekt (ofta med ovanlig ord­följd)
han var henne otrogen
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska otroin
2 som inte har den rätta tron enl. viss religion (särsk. islam)
om­vända de otrogna
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser