publicerad: 2021  
trohet troheten
tro·het·en
substantiv
tro`het
1 iakt­tagande av var­aktig vänskap eller förbundenhet med någon
SE 1tro 4
trohetsband; trohetsed; otrohet
trohet (mot någon/något)
trohet (mot någon)
trohet (mot något)
svära trohet till ledaren; troheten mot kamraterna
○ spec. i fråga om erotiska förhållanden
de lovade var­andra evig trohet
○ äv. ut­vidgat det att stånd­aktigt hålla fast vid något
plikttrohet
obrottslig trohet; troheten mot idealen
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska trohet
2 god överens­stämmelse med någon för­laga eller dylikt
JFR trogen 2
trohet (mot något)
över­sättningens trohet mot originalet
belagt sedan 1747