SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 otrohet otroheten otroheter o|tro·het·en substantiv o`trohet ● det att svika någon som man lovat trohet särsk. sexuellt men äv. allmännare (någons) otrohet (mot någon/något) (någons) otrohet (mot någon) (någons) otrohet (mot något) hans otrohet kraschade äktenskapet; hennes otrohet mot firman belagt sedan 1476 (Stockholms Stads Tänkeböcker); fornsvenska otrohet SO Alfabetisk lista otrevlighet subst. otrivsam adj. otrivsel subst. otro subst. otrogen adj. otrohet subst. otrohet (trohet) otrolig adj. otryckbar adj. otryckt adj. otrygg adj. Till alla ordböcker
