publicerad: 2021  
pall pallen pallar
pall·en
substantiv
1 enklare stol utan rygg­stöd och ofta med bara tre ben
JFR bänk 1, stol 1, taburett 1
kökspall
○ äv. om liknande an­ordning att vila knäna el. fötterna på
altarpall; fotpall
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska palder; nord. ord av osäkert urspr.
2 vanligen i sammansättn. platta för under­lättande av lastning av större varu­mängd
pallkrage; lastpall
belagt sedan 1964
3 låd- eller platt­forms­liknande upp­höjning där pris­tagare hyllas
prispall
kliva upp på pallen; stå på pallen
○ äv. mer el. mindre bildligt
pallplats
målet var att komma på pallen och ta medalj
belagt sedan 1976
4 horisontell av­sats i gruva upp­kommen som resultat av brytning el. sprängning
○ äv. våg­rät skiva av malm vid gruv­brytning
belagt sedan 1547
5
stå pall var­dagligtha till­räcklig styrka för att klara på­frestningarhon stod pall för favorit­trycket och vann över­lägset
belagt sedan 1847; efter lågtyska pall staan, nederländska pal staan med samma betydelse; urspr. sjömansterm