publicerad: 2021  
paradox paradoxen paradoxer
para·dox·en
substantiv
[-dåk´s]
● skenbart orimligt men än­då (djupare sett) sant på­stående
JFR oxymoron
NN:s levnads­teckning slutade med en liten paradox: "Han dog ung och blev där­för odödlig"
○ äv. om vissa filosofiska satser som kommer i konflikt med grund­satsen att ett på­stående antingen är sant el. falskt
satsen "jag ljuger nu" är en semantisk paradox: om den är sann följer det omedelbart att den är falsk och vice versa; flygande pilens paradox av Zenon som går ut på att bevisa rörelsens omöjlighet
○ äv. om före­teelse som har mot­sägande el. skenbart oförenliga drag
välfärds­statens paradoxer; historiens paradoxer
hydrostatiska paradoxen förhållandet att trycket på bottnen av ett kärl en­bart beror på av­ståndet till vatten­ytanoch inte av kärlets form
belagt sedan 1706; av grek. para´dox 'säll­synt', till para´ 'emot' och dox´a 'mening'; jfr ur­sprung till dogm