publicerad: 2021  
1styrka styrkan styrkor
styrk·an
substantiv
styr`ka
1 inne­boende muskelkraft hos person el. djur (el. kropps­del)
JFR kraft 1, ork
styrkeprov; styrketräning; armstyrka; benstyrka; kroppsstyrka; muskelstyrka; råstyrka
fysisk styrka; hon har ingen styrka i armarna; träna upp styrkan i bålen och ryggen
○ äv. om (stabil) själslig förmåga
själsstyrka
mental styrka; hans styrka ligger i hans tåla­mod; erfarenheten gav henne styrka att klara sig själv
○ spec. i ett fast ut­tryck
enighet ger styrka
○ spec. om intellektuell förmåga (i något av­seende, ofta i jäm­förelse med förmåga på andra om­råden)
matematik har aldrig varit hans styrka
○ äv. mer abstrakt (stor) handlings­kraft och makt
styrkebalans; styrkeförhållande
○ äv. i fråga om före­mål (stor) håll­fasthet
testa nylonlinans styrka
○ äv. intensitet
ljudstyrka; ljusstyrka; strömstyrka
vinden av­tog i styrka; striderna fort­satte med oförminskad styrka; jord­bävningens styrka på Richter­skalan var 6,5
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska styrker, styrk; bildn. till stark
2 (grad av) in­tryck på sinnena el. kroppen; särsk. i fråga om lukt och smak
kryddstyrka; smakstyrka
○ spec. om alkohol­halt
alkoholstyrka
belagt sedan 1734
3 trupp ofta med bestämd upp­gift
insatsstyrka; pansarstyrka; polisstyrka
en freds­bevarande styrka; stor­makten drog bort styrkorna från om­rådet
○ äv. om annan grupp av personer
personalstyrka
företags­ledningen varslade om att halva styrkan måste gå
belagt sedan 1697
2styrka styrkte styrkt, presens styrker
verb
styr`ka
1 ge kroppslig eller själslig styrka
JFR stärka 1
någon/något styrker någon (i/med något)
någon styrker någon (i något)
någon styrker någon (med något)
något styrker någon (i något)
något styrker någon (med något)
styrka sig med en kopp kaffe; hennes råd styrkte honom i hans beslut
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag); fornsvenska styrkia; till 1styrka!!
2 bekräfta ut­saga eller dylikt
JFR dokumentera, intyga
någon styrker något/sats (med något)
någon styrker något (med något)
någon styrker sats (med något)
styrka dokumentets äkthet; han kunde inte styrka att han hade varit på bio när mordet skedde
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
styrkastyrkande