publicerad: 2021
präst
prästen präster
präst·en
substantiv
●
person inom ett religionssamfund som innehar ett ämbete som bl.a. innebär ledning av de viktigaste sammankomsterna för religionsutövning (gudstjänster m.m.)
sedan 1959 kan även en kvinna bli präst i den svenska kyrkan; prästerna utgjorde fram till 1866 ett eget stånd i den svenska riksdagen
när det regnar på prästen så skvätter det på klockaren
den ringare (parten) får också del av välfägnadenel. något annat gott och rikligt som tillhandahålls
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska präster; av lat. presby´ter 'församlingsföreståndare'; till grek. presbyt´eros '(den) äldre'; jfr ursprung till
presbyter