publicerad: 2021  
rädd neutrum undviks
adjektiv
1 som känner rädsla vanligen för viss före­teelse, till­fälligt el. vane­mässigt
JFR feg, förskräckt, ängslig 1
hundrädd; mörkrädd; rädas
rädd (för någon/något/att+verb/sats)
rädd (för någon)
rädd (för något)
rädd (för sats)
rädd (för att+verb)
rädd (att+verb/sats)
rädd (sats)
rädd (att+verb)
många äldre är rädda för att gå ut på kvällarna; hon var ofta rädd natte­tid; han är rädd för ormar
○ äv. försvagat som känner olust eller mot­vilja in­för något
han var rädd att bli på­dyvlad an­svar
○ äv. i en sorts (ibland ur­säktande) in­ledningar till mer el. mindre obehagliga konstateranden eller dylikt
jag är rädd att vi inte hinner i tid; jag är rädd att jag inte kan god­känna dig på den här examinations­uppgiften
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska rädder, urspr. particip av räþa 'skrämma'; jfr ur­sprung till rädas
2 som vårdar (något) väl
JFR aktsam, varsam
rädd om någon/något
rädd om någon
rädd om något
hon var rädd om sina fin­kläder; han är rädd om sitt rykte
○ spec. i fråga om den egna personen
var rädd om dig!
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)