publicerad: 2021  
råge rågen
råg·en
substantiv
`ge
extra tillagd kvantitet som går ut­över visst mått av något fin­fördelat, mätt i ett mått som är öppet upp­till
SE 2råga
(med) råge (till) råge
havre­tunnan var fylld med råge; ett kaffe­mått med råge; två stora ämbar till råge fyllda med räkor
äv. bildligt i ut­tryck för återbetalning, svars­handling (äv. straff) och dylikt
han fick igen och det med råge
belagt sedan 1538; sv. dial. råge, råga, råke; trol. besläktat med sv. dial. ruga 'liten hög'; jfr ur­sprung till rugge, 1ruva!!