publicerad: 2021  
1röta rötan rötor
röt·an
substantiv
rö`ta
1 ned­brytning av organisk vävnad genom in­verkan av bakterie eller svamp
JFR förruttnelse
rötangrepp; rötsvamp; blötröta; gråröta; svartröta; trädröta; ädelröta
mögel och röta; skörden hade an­gripits av röta
○ äv. om liknande sönder­fall genom sjukdom eller dylikt
rötsår; benröta; tandröta
○ äv. bildligt om ned­brytning av samhällsmoral eller dylikt
rättsröta
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska röta; till 2röta!!
2 var­dagligt, dialektalt knappast plur. gynnsamma om­ständigheter som en­bart beror på slumpen
JFR 2tur
vilken röta att tåget var försenat för annars hade vi missat det
belagt sedan 1911; av ovisst urspr.; ev. samma etymologi som 1röta 1
2röta rötade rötat
verb
rö`ta
1 skilja fibrer från strån vid lin­beredning
röta något
belagt sedan 1639; jfr fornsvenska röta 'röta; få att ruttna'; gemensamt germanskt ord, besläktat med rutten
2 åstad­komma röta
röta något
rötat trä; rötat avlopps­slam; stallgödsel kan rötas
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska röta
rötarötande, rötning