publicerad: 2021
ranta
rantade rantat
verb
●
ofta med partikel, t.ex.fram, omkring
springa (omkring) planlöst
SYN.
2ränna 1
ranta (fram/omkring) (någonstans)
ranta (fram) (någonstans)
ranta (omkring) (någonstans)
ranta (efter någon/något)
ranta (efter någon)
ranta (efter något)
småbarnen rantade fram och tillbaka i trädgården
○
äv. något utvidgat
ofta något nedsättande
ranta efter killar; hon rantar på fest nästan varenda kväll
belagt sedan 1851;
sv. dial. ranta; trol. bildat till
2ränna!!
rantarantande, rant