publicerad: 2021
1respektive
resp.
re·spekt·ive
konjunktion
●
och i det senare fallet vid uppräkningar eller dylikt, för att förtydliga syftning
de båda grannarna omvaldes till ordförande respektive sekreterare i vägföreningen
belagt sedan 1866;
se ursprung till
2respektive!!
2respektive
ingen böjning
re·spekt·ive
adjektiv
●
som hör till vederbörande beträffande minst två företeelser som är tidigare nämnda el. kan räknas ut av sammanhanget; för förtydligande etc.
de återvände till sina respektive arbetsplatser; de jämförde rättskipning och domstolar i respektive länder
○
spec. (substantiverat)
(som utgör) make eller sambo el. motsvarande
de tog med sina respektive till festen
belagt sedan 1617;
av medeltidslat. respecti´vus 'avseende, ifrågakommande'; till
respekt