publicerad: 2021  
rest resten rester
rest·en
substantiv
● åter­stående del av viss (under­förstådd) helhet efter visst (nedbrytande el. reducerande) förlopp
JFR återstod
restexemplar; restlager; restpar; benrester; matrester
resten (av något/några)
resten (av något)
resten (av några)
resterna av en medel­tida borg; på mån­dagarna brukade det bli rester till mid­dag
○ äv. abstrakt
hon fick leva med sin sorg under resten av sitt liv
○ äv. vanligen bestämd form sing. de/det övriga
resten av gruppen stannade på hotellet; resten av pengarna gick till väl­görande ända­mål; resten av berättelsen fick de höra senare; de spelade beach­volleyboll medan resten tittade på
○ spec. åter­stod vid division
vid division av 13 med 5 får man resten 3
○ äv. om del av tentamen som inte är god­känd (och får göras om)
få rest
för resten ofta ett ord sagt som ett tilläggsom man just kommit att tänka på: hennes syster bor för resten all­deles här i närheten
belagt sedan 1546; av franska reste med samma betydelse; till restera; jfr ur­sprung till förresten