publicerad: 2021
riktning
riktningen riktningar
rikt·ning·en
substantiv
1
(tänkt,) rak förflyttning i rummet mot en viss punkt
riktningsvisare; färdriktning; höjdriktning; körriktning; längdriktning; rörelseriktning; vindriktning
(i) riktning (mot någon/något)
(i) riktning (mot någon)
(i) riktning (mot något)
ändra riktning; de färdades i nordlig riktning; man kan cykla i båda riktningarna på cykelbanan; hon pekade i riktning mot dörren; han höll samma riktning hela tiden; hon cyklade i motsatt riktning
○
äv. för att beskriva position
sätt att vara utsträckt i rummet särsk. i horisontalplanet
stugan låg där den lilla ån ändrade riktning; järnvägen gick i nordvästlig riktning
○
äv. bildligt beträffande abstrakt rörelse el. verkan
tankeriktning
deras värderingar gick i samma riktning; vapenstilleståndet var ett steg i rätt riktning
○
äv.
grupp av personer med vissa gemensamma idéer eller värderingar särsk. på konstnärligt, vetenskapligt el. politiskt område; ibland äv. om idéerna i fråga
en riktning inom den amerikanska nykonservatismen
belagt sedan 1784;
till
rikta 1
2
det att räta ut något
SE
rikta 2
riktning (av något)
○
äv. bildligt
likriktning
belagt sedan 1782