publicerad: 2021  
roffa roffade roffat
verb
[råf`a]
● var­dagligt; ned­sättande ofta refl. och med någon av partiklarnatill, åt girigt och oblygt ta för sig av något
SYN. gama JFR knycka 2, sno 3
roffa (till/åt sig) något
roffa (till sig) något
roffa (åt sig) något
roffa ihop en förmögenhet; roffa åt sig de bästa bitarna på fatet; låg­konjunkturen drabbade sär­skilt dem som hade roffat minst under hög­konjunkturen
belagt sedan 1680; av lågtyska urspr.; besläktat med röva
roffaroffande, rofferi