publicerad: 2021  
rutscha rutschade rutschat
verb
rut`scha
● ibland med partikel, sär­skiltned hastigt åka (på baken) ner­för sluttning utan full kontroll om person
JFR glida
någon rutschar (ner) (någonstans)
barnen rutschade ner ut­med grus­tagets sidor; han förlorade balansen och rutschade ut­för stupet
○ äv. om före­mål
något rutschar någonstans
planet tycktes ha rutschat ett stycke ner­för bergs­sidan innan det tog eld
○ äv. om liknande rörelse under på­verkan av annan kraft än tyngd­kraften
någon/något rutschar någonstans
någon rutschar någonstans
något rutschar någonstans
när hästen tvär­stannade rutschade kusken en bit fram­åt på sätet
belagt sedan 1835; av tyska rutschen med samma betydelse; av ljudmålande urspr.
rutscharutschande, rutschning, rutsch