publicerad: 2021  
sammansvärja sig sammansvor äv. sammansvärjde, sammansvurit äv. sammansvärjt, presens sammansvär äv. sammansvärjer
verb
samm`ansvärja sig
● in­gå av­tal om sammansvärjning
någon sammansvär sig med någon (mot någon/något)
någon sammansvär sig med någon (mot någon)
någon sammansvär sig med någon (mot något)
några sammansvär sig sig (mot någon/något)
några sammansvär sig sig (mot någon)
några sammansvär sig sig (mot något)
ett an­tal högre militärer hade samman­svurit sig för att störta den lagliga regeringen
○ äv. bildligt om yttre om­ständigheter eller dylikt
något sammansvär sig (mot någon/något)
något sammansvär sig (mot någon)
något sammansvär sig (mot något)
allt tycktes samman­svärja sig mot dem den dagen
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska saman sväria sik
sammansvärja sigsammansvärjning