publicerad: 2021  
samvete sam­vetet sam­veten
sam|­vet·et
substantiv
sam`vete
känsla hos människan för vad som är (moraliskt) rätt och orätt
man bör rösta efter eget sam­vete; lyssna till sam­vetets röst; döva sitt sam­vete; han lovade på heder och sam­vete att komma i tid
ofta äv. i ut­tryck för (före­komst av el. frihet från) inre före­bråelser
ha dåligt sam­vete; ha gott sam­vete; ha rent sam­vete; vem kan ha sam­vete att stjäla blom­krukor från en gravplats?
ett gott sam­vete är den bästa huvud­kudden ett gott sam­vete ger den bästa sömnenoch är värt att skaffa sig
ha ett rymligt sam­vete tillåta sig lite av varje utan att få dåligt sam­vetenär det gäller svart­jobb har många förbluffande rymligt sam­vete
ha något på sitt sam­vete ha (det moraliska) an­svaret för någothan miss­tänks ha mer än 50 mord på sitt sam­vete ○ äv. skämts.han var ett stort namn på sin tid med inte mindre än 70 operor på sitt sam­vete
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska samviti 'sam­vete; förstånd; med­vetande'; efter lat. conscien´tia med samma betydelse