publicerad: 2021  
samverkan bestämd form sam­verkan, utrum; som plural kan användas samverkningar
sam|­verk·an
substantiv
sam`verkan
gemensamt handlande för visst syfte
samverkanspartner; trepartisamverkan; valsamverkan
samverkan (mellan några) (om/i/till något/att+verb/sats)
samverkan (mellan några) (i något)
samverkan (mellan några) (i sats)
samverkan (mellan några) (i att+verb)
samverkan (mellan några) (om något)
samverkan (mellan några) (om sats)
samverkan (mellan några) (om att+verb)
samverkan (mellan några) (till något)
samverkan (mellan några) (till sats)
samverkan (mellan några) (till att+verb)
samverkan (med någon/något) (om/i/till något/att+verb/sats)
samverkan (med någon) (i något)
samverkan (med någon) (i sats)
samverkan (med någon) (i att+verb)
samverkan (med någon) (om något)
samverkan (med någon) (om sats)
samverkan (med någon) (om att+verb)
samverkan (med någon) (till något)
samverkan (med någon) (till sats)
samverkan (med någon) (till att+verb)
samverkan (med något) (i något)
samverkan (med något) (i sats)
samverkan (med något) (i att+verb)
samverkan (med något) (om något)
samverkan (med något) (om sats)
samverkan (med något) (om att+verb)
samverkan (med något) (till något)
samverkan (med något) (till sats)
samverkan (med något) (till att+verb)
borgerlig sam­verkan; facklig-politisk sam­verkan; det är viktigt att sam­verkan mellan polis, åklagare och social­tjänst stärks
belagt sedan 1805