publicerad: 2021  
seger segern segrar
segr·ar
substantiv
se´ger
● det att ut­gå som den bäste ur tävling, strid eller dylikt
SE segra MOTSATS nederlag 1 JFR vinst 2
segerchans; segergest; arbetsseger; poängseger; valseger
en över­lägsen seger; en förkrossande seger; en klar seger; en knapp seger; en dyr­köpt seger; en efter­längtad seger; vinna en lätt seger; kamma hem segern; säkra segern
en seger (för någon/något) (mot/över någon/något)
en seger (för någon) (mot någon)
en seger (för någon) (mot något)
en seger (för någon) (över någon)
en seger (för någon) (över något)
en seger (för något) (mot någon)
en seger (för något) (mot något)
en seger (för något) (över någon)
en seger (för något) (över något)
lagets fjärde raka seger; föra laget till seger; de har segern in­om räck­håll; Napoleons seger vid Austerlitz
○ äv. mer abstrakt
en seger för förnuftet; en moralisk seger
av­gå med segern segravem som kommer att av­gå med segern i årets melodi­festival är svårt att säga i för­väg
vinna en seger över sig själv över­vinna eget inre mot­ståndi och med att han erkände att han hade alkohol­problem hade han vunnit en seger över sig själv
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska sigher, segher; gemensamt germanskt ord, trol. med grundbet. 'makt'