publicerad: 2021  
sällskap sällskapet, plural sällskap, bestämd plural sällskapen
säll·skap·et
substantiv
säll`skap
1 i vissa ut­tryck det att vara tillsammans el. att ha någon att vara till­sammans med; särsk. om mera lättsamma former av sam­varo
JFR gemenskap, samvaro
sällskapa
(i) sällskap (med någon)
de hade sällskap på resan; de gjorde sällskap till affären
○ äv. om person(er) etc. som man är till­sammans med
råka i dåligt sällskap; de hälsade på NN och hans sällskap; filmen är barn­tillåten i vuxet sällskap
ha stadigt sällskap ha fast förhållandeom ung person: de har haft stadigt sällskap i ett år nu
vara i gott sällskap vara i samma situation som andra (före­dömliga) personerhan var i gott sällskap på pris­pallen ○ spec. i fråga om problematisk situationden som letar efter en hyres­rätt i stor­staden är i gott sällskap
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska sälskap, sällaskap 'bo­lag; sällskap; följe'; av lågtyska selschap med samma betydelse; till sälle i bet. 'kamrat'
2 grupp personer som gör något till­sammans och vanligen känner var­andra till viss grad
jaktsällskap
filmen har visats för slutna sällskap; efter mid­dagen drog sig sällskapet in i salongen; hon trivdes inte i stora sällskap; sällskapet väntade på guiden utan­för kyrkan
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan
3 typ av förening
JFR klubb 1, samfund
ordenssällskap; segelsällskap
lärda sällskap
belagt sedan 1430–50 Fem Mose böcker
Döda poeters sällskap. Svensk titel på amerikansk film om en grupp lyrik­älskande college­elever (1989)