publicerad: 2021  
serenad serenaden serenader
ser·en·ad·en
substantiv
serena´d
● delvis historiskt musik­stycke som fram­förs (på natten) som hyllning till en dam ofta nedan­för hennes fönster
de unga männen stod i träd­gården och sjöng en serenad upp mot det upp­lysta fönstret
○ äv. om en typ av lättsam fler­satsig vokal- el. instrumental­komposition
Haydns serenad för blåsare
belagt sedan 1721; av ita. serenata med samma betydelse, till serenare 'klarna', med betydelsepåverkan av sera 'afton'; jfr ur­sprung till seren