publicerad: 2021  
själ själen själar
själ·en
substantiv
1 samman­fattningen av de mänskliga egenskaper som möjlig­gör tanke-, känslo- och vilje­liv
JFR ande 1, psyke 1, sinne 2
själsdjup; själsförmögenheter; själsstyrka; själslig; besjäla
frisk till kropp och själ; få frid i själen; känna sorg i själen; han var sårad djupt in i själen; frågan om djuren har någon själ; mål­tiderna varvades med före­drag, så både kroppen och själen fick sitt
○ spec. (i religiös, bl.a. kristen, tro) om den del av personligheten som tänks leva kvar efter den biologiska döden
själaringning; själavandring; själavård
vår odödliga själ; själen lämnade den döda kroppen och kom till himmelen
○ äv. om människo­typ eller dylikt karaktär
barnasjäl; diktarsjäl; folksjäl; konstnärssjäl; småborgarsjäl
○ äv. bildligt
konstnären försökte fånga skärgårds­landskapets själ
i själ och hjärta innerst inne i personlighetenhon växte upp i Värnamo och i själ och hjärta är hon fort­farande små­länning
lägga ner (hela) sin själ i något engagera sig starkt i någothon lägger ner hela sin själ i att försöka hjälpa de föräldra­lösa flykting­barnen
med kropp och själ se kropp
med liv och själ se liv
min själ minsanndet var min själ på tiden!
sälja sin själ svika sina idealmånga tyckte att partiet hade sålt sin själ
(vara) som balsam för själen se balsam
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Valbo, Gästrikland); vanligen runform salu (dat.), fornsvenska sial, siäl; gotiskt och västgermanskt ord av om­diskuterat urspr.
2 var­dagligt i vissa ut­tryck person
finns det någon vänlig själ som kan hjälpa mig?; inte en (levande) själ var ute så tidigt på morgonen; i byn bodde inte mer än tio själar
○ spec. om engagerad person som betyder mycket i sin krets
eldsjäl
han är själen i föreningen
belagt sedan ca 1385 Klosterläsning
Döda själar. Svensk titel på roman av den ryske författaren Nikolaj Gogol (1842; titeln syftar på liv­egna bönder som av­lidit)