publicerad: 2021  
lucka luckan luckor
luck·an
substantiv
luck`a
1 (vridbar,) plan an­ordning för till­slutning av öppning till ut­rymmen av olika slag; vridbar kring lod­rät el. våg­rät axel el. helt bort­tagbar
JFR dörr
fönsterlucka; skåplucka; spisellucka; ugnslucka; ventillucka
det fanns en lucka i scengolvet, men den var låst; öppna dammens luckor
liv i luckan se liv
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska luka, loka, till luka 'stänga'; jfr ur­sprung till 2lock 1
2 öppning som an­ordnats för visst ända­mål
matlucka; sufflörlucka
kunderna kan tala genom luckan; bollen försvann genom en lucka i golvet
○ spec. om öppning i fartygs­däck
akterlucka; lastlucka
○ äv. om ut­rymmet innan­för öppningen vanligen i sammansättn.
bagagelucka; biljettlucka
lapp på luckan se lapp
belagt sedan 1522 Peder Månssons skrifter (Nordling)
3 (på­fallande) mellan­rum ofta oönskat
JFR lakun
en lucka (i något) luckan (efter något)
en lucka i ledet; en lucka i tandraden; upp­ställning med armbågs lucka
○ spec. sport
när NN ryckte upp­stod en lucka på fem meter till klungan
○ äv. abstraktare brist, ofullständighet
kunskapslucka
en lucka i resonemanget; täppa till en lucka i lagen
○ i pedagogiska samman­hang äv. om ute­lämnat ord eller dylikt som ska fyllas i av eleverna
lucktest
belagt sedan ca 1710
4 var­dagligt logement
de satt på luckan och spelade kort
belagt sedan 1914