publicerad: 2021  
skildra skildrade skildrat
verb
skil`dra
in­gående åter­ge händelse­förlopp, situation eller dylikt; i ord el. bild
någon skildrar något (som någon/något)
någon skildrar något (som någon)
någon skildrar något (som något)
någon skildrar någon som någon någon skildrar sats
hon skildrade sina upp­levelser under resan; tavlan skildrade slaget vid Lund
äv. beskriva
i boken skildras de vuxna som ständiga förlorare; skildra djurens beteende
belagt sedan 1792; i bet. 'måla' 1700; av tyska schildern, lågtyska schilderen 'måla (en vapen­sköld)', till tyska Schild 'sköld'; i sv. urspr. 'måla', där­efter 'ge en bild; berätta'; jfr ur­sprung till sköld
skildraskildrande, skildring