publicerad: 2021  
skygga skyggade skyggat
verb
skygg`a
1 rycka (kroppen) bak­åt eller åt sidan som reaktion på något skrämmande
JFR 2rygga 1
skygga (för någon/något/att+verb)
skygga (för någon)
skygga (för något)
skygga (för att+verb)
hästen skyggade för bilen
○ äv. bildligt und­vika, vara rädd
vi får inte skygga för att tala klar­text om kostnaderna
belagt sedan början av 1500-talet (Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna); fornsvenska skygga; bildn. till skygg
2 ge skugga åt
skygga något (mot något)
en bred­brättad hatt skyggade an­siktet
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska skyggia; bildn. till 1skugga
skyggaskyggande