publicerad: 2021  
1kärna kärnan kärnor
kärn·an
substantiv
kä`rna
1 (hölje för) frö i nöt, frukt, bär eller dylikt
JFR frukt 1, 1nöt
kärnfri; kärnfrukt; plommonkärna; sädeskärna
kärnan (i någon/något)
kärnan (i någon)
kärnan (i något)
en kärna (av något)
vin­druvor utan kärnor; äpplets små blanka bruna kärnor; clementiner har nästan inga kärnor
○ äv. om annan (viktig) inre del av något
JFR 2djup 3
kärnved; atomkärna; borrkärna; cellkärna; kondensationskärna
stadens kärna
○ äv. mer abstrakt central eller viktigaste del
kärnbetydelse; kärnfråga; kärntrupp
problemets kärna; kärnan i budskapet; det finns en kärna av sanning i det hon säger
pudelns kärna det väsentliga i någotatt om­värdera de upp­fattningar vi håller för sanna eller rimliga är något av pudelns kärna in­om filosofi
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska kärne; gemensamt germanskt ord; nära besläktat med korn
2 mest historiskt an­ordning för smörtillverkning som består av en smal tunna med lock och rörlig stav
smörkärna
belagt sedan 1316 (öppet brev utfärdat av kaniken Sigmund i Linköping om bortarrendering av gård och inventarier (Svenskt Diplomatarium)); av fornsvenska kirna; gemensamt germanskt ord; trol. besläktat med 1kärna 1 (grädden som mjölkens kärna)
2kärna kärnade kärnat
verb
kä`rna
● fram­ställa (smör) av grädde i kärna genom att föra staven upp och ned
SE 1kärna 2
kärna något
kärna smör
belagt sedan 1541; till 1kärna 2
kärnakärning
kärna ur