publicerad: 2021  
smyga smög smugit smugen smugna, presens smyger
verb
smy`ga
1 ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.in, omkring röra sig tyst och smidigt i skym­undan för att und­gå upp­täckt om varelse
JFR lista sig 2, 1slinka, 1smita 1
smygande; smygning
smyga (in/omkring) (någonstans)
smyga (in) (någonstans)
smyga (omkring) (någonstans)
smyga (med något/sats)
smyga (med något)
smyga (med sats)
han lyckades smyga in bak­vägen; katten smög om­kring i buskarna
○ äv. bildligt hålla hemligt
de fick länge smyga med sitt förhållande
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska smiugha; gemensamt germanskt ord, besläktat med smuggla
2 finnas (och ibland öka) nästan utan att märkas om före­mål el. före­teelse
smygande; smygning
smyga (sätt/någonstans)
smyga (någonstans)
smyga (sätt)
siden­scarfen smög mjukt runt halsen; en smygande ret­hosta; en smygande oro kom över henne
belagt sedan 1827
3 ofta med partikelnner omärkligt låta glida
någon smyger (ner) något (någonstans)
han smög ner ett hemligt med­delande i kamratens ficka
belagt sedan 1723
smyga sig