publicerad: 2021  
snarka snarkade snarkat
verb
snar`ka
ge ifrån sig bullersamma andnings­ljud under sömn
någon snarkar
han låg på rygg och snarkade
belagt sedan 1325 (Westgöta-Lagen); fornsvenska snarka; gemensamt germanskt ord av ljud­härmande urspr.; besläktat med snorkel
snarkasnarkande, snarkning, snark