publicerad: 2021  
spö spöet äv. spöt, plural spön, bestämd plural spöna
spö·et
substantiv
smal och böjlig men stark käpp spec. för an­vändning vid fiske
JFR 1piska
spec. äv. om bestraffnings­medel mest historiskt
de upp­studsiga befäls­eleverna fick smaka spöet
äv. all­männare
äv. bildligt i ut­tryck för neder­lag
hemma­laget fick spö med 3–0
slita spö under­gå spö­straffhan var en stor­tjuv som fick slita spö
stå som spön i backen se stå
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (i sms.; (Latinskt-svenskt glossarium)) fornsvenska spödh, ev. besläktat med spjut