publicerad: 2021  
specerier plural
spec·eri·er
substantiv
speceri´er
● torra livs­medel så­som kryddor, gryn, socker och kaffe
specerihandlare
i skafferiet fanns specerier och konserver
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska spisseri; ur medeltidslat. specia´ria 'kryddhandel', till lat. spec´ies 'kryddor; specerier; läke­medel'