publicerad: 2021  
sporra sporrade sporrat
verb
[spår`a]
1 driva på (häst) med sporrar
någon sporrar djur
sporra hästen i galopp
ofta bildligt stimulera till (större) aktivitet
JFR elda 2
någon/något sporrar någon (till något/att+verb)
någon sporrar någon (till något)
någon sporrar någon (till att+verb)
något sporrar någon (till något)
något sporrar någon (till att+verb)
någon/något sporrar någon (att+verb)
någon sporrar någon (att+verb)
något sporrar någon (att+verb)
hennes ord tycktes sporra alla till handling; kritiken gjorde bara att de kände sig sporrade att fort­sätta
belagt sedan 1734; till sporre
2 ibland med partikelnut an­vända kaksporre till något
någon sporrar (ut) något
sporra (ut) fyr­kanter av degen
belagt sedan 1755
sporrasporrande, sporrning