publicerad: 2021  
ställa sig ställde ställt, presens ställer
ställ·er sig
verb
ställ`a sig
1 in­ta positionen (i upprättstående läge) som fram­går av samman­hanget
någon ställer sig upp/någonstans
någon ställer sig någonstans
någon ställer sig upp
han ställde sig bred­vid henne
○ ibland utan an­given position vanligen med partikelnupp
sitt inte som en hö­säck utan ställ dig upp!
belagt sedan 1561
2 in­ta attityden som fram­går av samman­hanget
någon ställer sig sätt (till något)
hon ställde sig av­visande till förslaget
belagt sedan 1700
3 visa sig vara
något ställer sig sätt
det ställer sig för­del­aktigare att av­vakta
belagt sedan 1834
ställa sig in