publicerad: 2021
stämning
stämningen stämningar
stäm·ning·en
substantiv
stäm`ning 
1
(viss) tillfällig känsla som har viss orsak
han kom lätt i en melankolisk stämning
○
äv. om atmosfär eller dylikt i grupp
en mysig stämning; en familjär stämning; en hätsk stämning; en olustig stämning; en tryckt stämning; liva upp stämningen; piska upp stämningen
lägga sordin på stämningen; en fest med hög stämning; stämningen på jobbet var dålig
○
särskilt om stark el. högstämd sådan
stämningsfull; stämningslyrik; stämningsmusik
komma i stämning
belagt sedan 1810;
till
2stämma 1
2
kallelse av någon inför domstol som svarande eller vittne
SE
2stämma 4
stämningsansökan
stämning (av någon)
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska stämning
3
justering av musikinstrument till rätt tonhöjd och rätta tonintervall
stämning (av något)
○
äv. om resultatet
pianot höll inte stämningen särskilt bra
belagt sedan 1711;
till
2stämma 1
