publicerad: 2021  
synas syntes synts
verb
sy`nas
1 i pres. vanligensyns (kunna) upp­fattas med synsinnet
någon/något syns (någonstans)
någon syns (någonstans)
något syns (någonstans)
bergen syntes vid horisonten; han gick in i skogen och snart syntes han inte längre; det syns att de är tvillingar
ibland äv. var­dagligt träffas
några syns
Hej så länge, vi syns på museet!
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska synas
2 något hög­tidligt i pres. vanligensynes ge ett all­mänt in­tryck av att ha egenskapen som fram­går av samman­hanget
något synes adj
regissören har lyckats fram­kalla en trolsk värld där allt synes möjligt; vintern kan ibland synas oändligt lång
som synes som du/ni själv(a) kan sesom synes har vi inte hunnit tapetsera än­nu
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen