publicerad: 2021
synas
syntes synts
verb
1
i pres. vanligensyns
(kunna) uppfattas med synsinnet
någon/något syns (någonstans)
någon syns (någonstans)
något syns (någonstans)
bergen syntes vid horisonten; han gick in i skogen och snart syntes han inte längre; det syns att de är tvillingar
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska synas
2
något högtidligt
i pres. vanligensynes
ge ett allmänt intryck av att ha egenskapen som framgår av sammanhanget
något synes adj
regissören har lyckats framkalla en trolsk värld där allt synes möjligt; vintern kan ibland synas oändligt lång
som synes
som du/ni själv(a) kan sesom synes har vi inte hunnit tapetsera ännu
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Södermanna-Lagen