publicerad: 2021  
1tempera temperan
temp·er·an
substantiv
tem´pera
konstnärs­färg vars binde­medel ut­görs av en torkande olja och ett lim­ämne upp­löst i vatten dominerande före olje­måleriets genom­brott
temperamålning
belagt sedan 1835; av ita. tempera med samma betydelse, till temperare 'blanda'; jfr ur­sprung till temperera
2tempera temperade temperat
verb
tempe´ra
ställa in (artilleriprojektil) för brisering i visst, noga bestämt läge
tempera något
tänd­rören var temperade i för­väg
belagt sedan 1843; till lat. tem´pus 'tid'; jfr ur­sprung till tempus
temperatempering