publicerad: 2021
tillfredsställelse
tillfredsställelsen
till·freds|ställ·els·en
substantiv
1
behaglig känsla av att ha fått eller uppnått vad som rimligen kunde begäras
JFR
belåtenhet
tillfredsställelse (med/över något/att+verb/sats)
tillfredsställelse (med något)
tillfredsställelse (med sats)
tillfredsställelse (med att+verb)
tillfredsställelse (över något)
tillfredsställelse (över sats)
tillfredsställelse (över att+verb)
djup tillfredsställelse; känna tillfredsställelse; chefen uttryckte sin tillfredsställelse över resultatet; han konstaterade med tillfredsställelse att de gjorde som han sagt; arbetet och familjen skänkte henne tillfredsställelse; beslutet om nyanställningar hälsades med tillfredsställelse
belagt sedan 1774
2
det att
tillfredsställa
behovstillfredsställelse
tillfredsställelse (av någon/något)
tillfredsställelse (av någon)
tillfredsställelse (av något)
belagt sedan 1789