publicerad: 2021
tillgå
tillgick tillgått, presens tillgår
till|går
verb
1
vanligen lös förbindelse, se
gå till
utspela sig på visst sätt
något tillgår sätt
han berättade hur det hela hade tillgått
○
ibland med bibetydelse av anvisning om lämpligt utförande
experimentet tillgår så, att ...
belagt sedan 1446 (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474);
fornsvenska tilganga
2
i vissa uttryck; vanligen i infinitiv
(ha möjlighet att) utnyttja något som finns till hands
SE
tillgång 1
något (finns) att tillgå
det fanns ingen annan lokal än kyrkan att tillgå; de hade två möjligheter att tillgå
belagt sedan 1579;
jfr ursprung till
tillgång