publicerad: 2021  
tillgripa tillgrep tillgripit tillgripen tillgripna, presens tillgriper
verb
till`gripa
1 sär­skilt juridik olovligt ta (och an­vända) något, ibland utan av­sikt att sätta sig i permanent besittning av före­målet
SE tillgrepp
någon tillgriper något
han till­grep en cykel
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska tilgripa
2 välja som lämpligt handlings­sätt i viss (svår) situation
JFR ta till 1
någon tillgriper något
till­gripa rättsliga åt­gärder; han tvekade inte att till­gripa våld
belagt sedan 1613
tillgripatillgripande