publicerad: 2021  
titta tittade tittat
titt·ar
verb
titt`a
1 an­vända synsinnet vanligen för att upp­fatta något speciellt efter med­veten in­riktning av ögonen
SE 1titt 1 JFR blicka, kika, se 2, tittare 2
tittande
någon tittar (på någon/något)
någon tittar (på någon)
någon tittar (på något)
någon tittar (i något)
någon tittar (efter någon/något) (någonstans)
någon tittar (efter någon) (någonstans)
någon tittar (efter något) (någonstans)
titta, ett lejon!; titta i skylt­fönster; titta ut genom fönstret; titta i boken; titta på tv; de satt och tittade på fotografier
○ i nekande ut­tryck ibland med bi­betydelse av att ignorera någon/något
någon tittar inte åt någon/något
någon tittar inte åt någon
någon tittar inte åt något
han var sur och tittade inte ens åt henne
○ ibland med stark bi­betydelse av under­sökning ibland med partikel, sär­skiltigenom
titta igenom dokumenten; polisen ville titta lite närmare på hans före­havanden; de skulle åka och titta på en begagnad bil
○ äv. bildligt, sär­skilt i fråga om tidsförhållanden
titta bak­åt i tiden
titta i månen efter något se måne
titta snett på någon/något se sned
titta stort på någon se stor
titta under lugg se lugg
belagt sedan 1603; jfr da. titte med samma betydelse; urspr. barnspråksord av ljudsymbolisk karaktär
2 var­dagligt med partikel eller dylikt, sär­skiltin, upp, över komma på kortare besök efter förflyttning i viss riktning som an­ges av partikeln
SE 1titt 2
någon tittar in/upp/över (till någon)
någon tittar in (till någon)
någon tittar upp (till någon)
någon tittar över (till någon)
titta upp en stund i kväll!; om vi skulle titta in till henne när vi än­då är här
belagt sedan 1658
titta efter, titta fram, titta sig omkring, titta till, titta upp, titta ut, titta över