publicerad: 2021
1trä
träet äv. trät, plural trän, bestämd plural träna
trä·et
substantiv
●
ett segt, hållbart och lättbearbetat material som består av förvedade celler från träd eller buskar
en villa i trä; paneler i mörkt trä; figurer skurna ur trä; träets ljusa, vackra mönster
○
äv. om stycke el. redskap av trä
vanligen i sammansättn.
han slängde några trän på elden
○
i sammansättn. äv. bildligt om enfaldiga, långtråkiga eller dylikt företeelser
(peppar, peppar,) ta i trä!
må det (fortsätta att) gå bra!en sorts besvärjelse:
peppar, peppar, ta i trä, barnen har klarat sig från förkylningar hela vintern
2trä
trädde trätt, presens trär
eller
1träda
trädde trätt, presens träder
verb
●
ibland med partikel, särskilti, på
föra (över eller genom något) till läge som innebär omslutning av eller inneslutning i något ofta så att det anbringade föremålet fyller sin avsedda funktion
någon trär på någon något
någon trär på något
någon trär något genom/i/på/över något
någon trär något genom något
någon trär något i något
någon trär något på något
någon trär något över något
trä strumpan på foten; trä tröjan över huvudet; trä handsken på handen; trä pärlor på ett band; han trädde på dottern en ren tröja; hon trädde på ringen på fingret; ekrarna monteras genom att man trär dem genom navet
○
spec. med avseende på tråd
någon trär något i/genom något
någon trär något genom något
någon trär något i något
någon trär i/på något
någon trär i något
någon trär på något
trä tråden genom nålsögat; trä tråden i nålen; trä i en tunn tråd; trä på tråden
○
äv. med konstruktion som innebär omvända roller
någon trär något genom/i/på/över något
någon trär något genom något
någon trär något i något
någon trär något på något
någon trär något över något
trä handen i handsken; trä nålen på tråden
belagt sedan 1470-talet (Gamla eller Eriks-Krönikan);
fornsvenska thrädha; bildn. till
tråd
träträdande, trädning