publicerad: 2021  
1aska askan
ask·an
substantiv
as`ka
fasta, fin­fördelade rester efter förbränning särsk. av organiska ämnen; mest av grå­aktig färg
JFR 1sot 1
askgrå; torvaska; träaska
slå askan av cigaretten
spec. om rester efter bränning av lik
hennes aska förvaras i en urna
äv. bildligt i ut­tryck för förstörelse
staden lades i (grus och) aska under kriget; efterkrigs­tidens Warszawa reste sig ur askan
klä sig i säck och aska se säck
(komma/hamna) ur askan i elden (komma) ur en svårighet in i en än­nu störreatt snusa i stället för att röka inne­bär ofta att komma ur askan i elden vad gäller nikotin­beroende
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska aska; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med lat. ar´dere 'brinna'
2aska askade askat
verb
as`ka
slå av tobaksaska från cigarr, cigarett eller dylikt
någon askar (något)
aska inte på golvet!
belagt sedan 1594 i bet. 'strö ut aska'; 1898: aska av; se ur­sprung till 1aska!!
askaaskande