publicerad: 2021  
trång trångt trånga, komparativ trängre äv. trångare, superlativ trängst äv. trångast
adjektiv
1 som inne­sluter ett ut­rymme som är i minsta laget för att någon/något (ofta person, kropps­del eller dylikt) bekvämt ska få plats
MOTSATS rymlig JFR snäv 1
trångbodd
trång (för någon) (att+verb) trång (om något)
trånga gränder; en trång lägenhet; en trång garderob; skorna var för trånga; skjortan var trång i halsen; det var trångt på dans­golvet
○ äv. med konstruktions­växling
det var trångt om plats vid bordet
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för besvärlig situation, otillräcklig till­gång på något och dylikt
han har trångt om pengar; de sitter så trångt att de inte kan betala räkningarna (adverbial); kulturen sitter trångt i besparings­tider (adverbial)
○ spec. äv. i ut­tryck för dålig över­blick, in­skränkthet och dylikt
ha trånga vyer
○ äv. om person eller dylikt, med tanke på detta var­dagligt obegåvad, in­skränkt
han är trång i huvudet; kan du inte få in det i din trånga skalle?
i trängre mening se mening
trångt om saligheten se salighet
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska þranger; besläktat med tränga; jfr ur­sprung till nageltrång, trångmål
2 endast komparativ och (någon gång) superlativ som ut­görs av (ett få­tal) personer med mycket nära (släkt- eller vänskaps)relationer
han kallades "Lillen" i den trängre vän­kretsen; hemligheten stannade in­om den trängre familje­kretsen
belagt sedan 1774